Examinationsuppgift "Dialekter & Sociolekter"

Hej klassen!

Här kommer den examinerande uppgiften som ni ska göra efter att ha läst inläggen om dialekter och språkförändring och tittat på filmen ur "Värsta språket". 

Uppgiften

Ni ska göra en jämförelse mellan en sociolekt och en dialekt. Ni ska förklara i vilket sammanhang denna sociolekt uppkommer (det finns ju en hel del olika situationer/sociala sammanhang där olika sociolekter skulle kunna observeras ) När det sedan gäller dialekten ska även denna redogöras kort, ni anger vilken dialekt ni har valt att skriva om och vad som kännetecknar den. Ni ska förklara skillnaderna mellan dessa två olika "lekter" och  redogöra med egna ord och utgå ifrån filmen och faktatexterna som finns på denna blogg om dialekter och språkförändring.
Det är viktigt att ni motiverar era tankar och jag vill även att ni ska använda er av era erfarenheter.

Uppgiften ingår i den centrala delen av kursen svenska 3 i Gy11 som behandlar bl.a "Språkförändring". Denna uppgift kan endast bedömas med betygen A eller F enligt kunskapskraven från läroplanen. Alltså kan man antingen bli godkänd eller underkänd. 

Här är de kunskapskraven som examineras för ett godkänt betyg:

Eleven kan dra relevanta generella slutsatser om språkförändring. Gy11

Lycka till och ha kul med uppgiften!

/Judy

Film

Hej allihopa!

Nedan finner ni en länk till SVT:s öppna arkiv där ni kan hitta ett avsnitt ur "Värsta språket" som jag vill att ni ska titta på efter ni har läst de två inläggen "Dialekter" och "Språkförändring" som finns här i bloggen. När ni är klara med detta kan ni gå vidare till examinationsuppgiften som jag har lagt upp.

http://www.oppetarkiv.se/video/1145978/varsta-spraket-sasong-1-avsnitt-8-av-8?type=embed&position=167 

/Judy

Språkförändring

Varför förändras språket?

Ett levande språk förändras alltid. Det hänger ihop med en annan grundläggande egenskap hos ett levande språk, nämligen att det alltid uppvisar stor variation. Det svenska språk som vi möter och använder varje dag – exempelvis när vi pratar med familj och kompisar, håller föredrag i skolan, läser en tidning eller en bok, skriver ett protokoll, småpratar med grannen, använder Facebook eller ringer en myndighet, ser ut på många olika sätt. Vårt sätt att använda språket varierar också med var någonstans vi är uppväxta, vilken social tillhörighet vi har, vad vi studerar eller arbetar med, vilken generation vi tillhör, och så vidare. I denna språkliga variation finns grogrunden till språklig förändring.

En annan anledning till att språk förändras över tid är att nya ord dyker upp för nya moderna företeelser, som twittra, app, kosläpp, foppatofflor, messa, curlingföräldrar. Gamla ord för saker som inte längre är aktuella faller efterhand i glömska, som ark dvs. kista eller binge för säd, mjöl eller bröd, radiogrammofon dvs. möbel med radio och grammofonspelare, oxbyxor dvs. remmar i en oxsele som gör att oxen kan hålla igen i utförsbackar eller freestyle dvs. bärbar kassettbandspelare.
Men nya ord tillkommer och andra försvinner också för saker som vi redan har andra ord för. Ett exempel är ordet hippa med betydelsen fest. Det tillkom i början på 1900-talet men används mycket sällan numera. Vi kan dock känna igen det i ordet möhippa, som ju är ett levande ord än idag.

En språklig nyhet, som ett förändrat uttal eller ett nytt ord, kanske börjar användas av en liten grupp människor, i vissa situationer. Ofta kan det stanna där – det nya uttalet eller ordet sprids inte vidare utan stannar inom den mindre gruppen. Men ibland börjar andra personer också använda nyheten, i fler olika typer av situationer. Under en lång tid kan då exempelvis ett nytt uttal användas sida vid sida med ett äldre uttal, men till slut kanske det äldre uttalet slutar att användas. Först då kan vi säga att en språkförändring har ägt rum. Språkförändringar är ofta långsamma och många gånger märker man inte själv att till exempel ett visst uttal eller ett visst ord man använder är mitt inne i en förändringsprocess.


Källa: http://www.sprakochfolkminnen.se

Dialekter

Vad är en dialekt? 

En dialekt är en variant av ett språk som talas inom ett avgränsat geografiskt område. I dagligt tal använder man ofta begreppet dialekt som en motsats till föreställningen om ett standard språk (riksspråk) som är helt utan lokala språkdrag.

Skala från dialekt till standardspråk

Egentligen finns det inga skarpa gränser mellan dialekt och standardspråk utan man måste placera in de olika varianterna av talat språk på en glidande skala:

<-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------->

   Lokal dialekt          regional dialekt          regionalt standardspråk          neutralt standardspråk 

Lokal/traditionell dialekt skiljer sig mest från standardspråket. Om lokal dialekt förekom i tv skulle den i många fall behöva textas. Dialekterna var fram till början av 1900-talet mycket mer olika varandra än vad de är idag. Dialekterna kunde variera från by till by, och skillnaderna mot standardspråket var stora och omfattade ofta både uttal, böjning, ordförråd och meningsbyggnad. Lokal dialekt finns kvar än idag men försvinner mer och mer och talas nu av relativt få personer och främst på landsbygden.
Regional/utjämnad dialekt skiljer sig tydligt från standardspråket men inte så mycket att det behöver textas i tv. När man hör någon som talar göteborgska, stockholmska, skånska, västgötska eller värmländska rör det sig om utjämnad dialekt. Man kan inte längre avgöra från vilken by eller vilket samhälle talaren kommer, men man hör tydligt i vilken större stad eller vilket landskap som han eller hon hör hemma på t.ex. uttal, intonation (det vill säga sats-melodi), och vissa regionala ord.

Regionalt standardspråk ligger ännu närmre det neutrala standardspråket än de utjämnade dialekterna. De flesta dialektala dragen saknas men några få finns kvar och gör att man kan höra från vilken större region eller landsända talaren härstammar. De regionala standard-språken är sydsvenskt standardspråk med Lund som centrum, västsvenskt med centrum i Göteborg, uppsvenskt med Uppsala och Stockholm som centrum, norrländskt med Umeå som centrum och finlandssvenskt med centrum i Helsingfors.
Neutralt standardspråk avslöjar inte alls varifrån talaren kommer. Det har ett skriftspråks-nära uttal, vilket innebär att det liknar uttalet hos dialekterna i Mälardalen, som ju ligger till grund för vårt skriftspråk. I praktiken finns det knappast någon som talar ett så neutralt standardspråk att man inte alls kan gissa vilket geografiskt ursprung talaren har.


Källa: http://www.sprakochfolkminnen.se

Film till släktskap mellan nordiska språk

Språk i Norden

Nordiska språks släktskap

 När vi pratar om det geografiska området Norden, tänker nog de flesta av oss på Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. Detta stämmer, dock ska vi även räkna in Grönland och Färöarna. Om vi ska få ett helhetsperspektiv över hur området ser ut kan vi säga att att det sträcker sig från Grönland och Färöarna i väst till Finland i öster och mitt i mellan kommer Sverige, Norge och Danmark.
Inom det här området talas det språk som till stora delar har ett gemensamt historiskt ursprung.



Vi ska nu titta på hur det här kan se ut i praktiken. För att upptäcka om språk är besläktade med varandra görs genom att man jämför nutida språk med varandra och jämföra likheterna man hittar i deras grundläggande ord. Vad jag menar med grundläggande ord är till exempel, räkneord, mamma,pappa. Det vi gör är att iaktta uttalslikheter och om orden är lika för att se om det finns en likhet mellan dem.
Ett exempel kan vara att i dem nordiska språken stavas ordet far med bokstaven F, medan de språken som har sitt ursprung ifrån latinet stavas ordet med p, som pater och pere.
Det är dessa vi ska titta på nu. Språken vi ska jämföra ser ni nedan i tabellen nedan.

Som vi ser i tabellen så liknar de tre första språkens räkneord varandra mycket. Detta beror på att de tillhör samma del av de indoeuropeiska. Vi kan säga att de indoeuropeiska språken är som ett träd.


I ena delan av kronan, sitter de germanska språken, svenska,danska, norska och färöiska.
Om vi tittar på franskan så påminner räkneorden inte alls de första tre spalterna. Detta beror på att franskan tillhör en annan del av vårt indoeuropeiska träd. Den delen härstammar ifrån det latinska språket och gruppen kallas för den romanska gruppen.
Finska, samiska och ungerska påminner inte alls om några av orden i de andra spalterna, vilket innebär att de kommer ifrån ett helt annat språkträd.




Sammanfattningsvis kan vi säga att det finns tre språkträd i Norden och dessa ser ut såhär:







Källa: http://eplads.norden.org/nordenssprak/kap2/2a/02.asp

Videoinlägg svenska språkets ursprung

/Sandra

Det svenska språkets historia - fast play

Här kan ni se en kort sammanfattning av den svenska språkhistorien på ett lite roligt sätt! OBS! Ni kan inte använda detta som källa utan jag lägger upp den för att den är både informerande och rolig.

Mycket nöje!
/Sandra

Examinationsuppgift svenska språkets ursprung

Hej,

Här kommer den examinationsuppgift som hör till det svenska språkets ursprung. Uppgiften består av åtta frågor där ni fördjupar er i urnordiskan och det språk som det senare utvecklades till, det som kallas runsvenska. Frågorna ska besvaras skriftligt via its learning. Jag har lagt upp en mapp som heter examination 1. Använd er utav de kapitel som handlar om Urnordiska och Runsvenska i Bergmans Kortfattad svensk språkhistoria för att svara på frågorna. Ni får självklart använda er utav andra källor också men då måste ni dels visa vilka källor ni använt samt visa att ni har varit källkritiska i urvalet av källor.

För vissa utav frågorna kan ni endast få E men de frågor som ligger på nivå E-A bedöms ni dels efter rätt svar samt fördjupning i frågan.

Här är de frågor ni ska svara på:

1. Vilka språkgrenar finns inom den germanska språkfamiljen och vilka språk hör till vilken gren?(E)

2. Från vilka källor grundar sig vår kännedom om urnordiskan? Ge minst ett exempel från varje källa.(E-A)

3. Förklara kortfattat vad den äldre 24-typiga runraden är.(E-A)

4. Förklara orden haitinaR och slaginaR och vad –aR är ett exempel på. (E)

5. Vilken är den primära källan för det vi vet om runsvenskan? (E)

6. Nämn minst tre förändringar som skedde inom språket under runsvenskans tid, använd exempel för att konkretisera.(E-A)

7. Förklara kortfattat två utav de namnbildningsprinciper som fanns inom runsvenskan. (E-A)

8. Ange tre utav de ortnamnsändelser från runsvenskan som fortfarande finns kvar. Ge exempel.(E)

Enligt det centrala innehållet för svenska 3 ska undervisningen behandla ”Det svenska språkets ursprung, historiska utveckling och släktskapsförhållanden. Språkförändring” och de kunskapskrav som hör till uppgiften är:

E	C	A
Eleven kan översiktligt redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling.	Eleven kan utförligt redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling.	Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling. Dessutom kan eleven dra relevanta generella slutsatser om språkförändring.

Lycka till!
/Sandra

Det svenska språkets ursprung

Vårt svenska språk tillhör den indo-europeiska språkfamiljen och ligger på den gren som kallas för den germanska.[1]Ingen kan exakt säga hur gammalt vårt svenska språk är då skriftspråkets utveckling skedde senare, det finns alltså få belägg att hämta fakta ifrån. Dock finns det runinskrifter från 300 e,Kr. fram till 700-talet visar att språket i Norge, Sverige och Danmark under den tiden var väldigt lika. Det är dock mycket troligt att det fanns vissa olikheter i det talade språket redan under denna tid, liknande dagens dialekter. Det språk som talades fram till några århundranden innan vikingatiden, som pågick mellan ungefär år 800-1060, kallades för urnordiska eller samnordiska. Som ni kan se på namnen så var det ett samlingspråk för de nordiska länderna, vi hade alltså inte fått vårt eget språk i Sverige.[2]

Under vikingatiden hände det mycket i de nordiska länderna i och med att det kom nya impulser från centrala och södra Europa. De tre nordiska länderna Sverige, Danmark och Norge blev till tre stabila politiska riken. Även inom språket skedde stora förändringar och mellan år 600-800 utvecklades urnordiska till individuella språk, ett för var och ett utav de nordiska länderna. Det betydde dock inte att det fortfarande fanns en språklig gemenskap länderna emellan. Viss forskning visar till och med att det talades samma språk, med vissa skillnader, fram till år 1000. Det skulle betyda att vårt svenska språk endast är ca 1000 år gammalt.[3]

Det språk som talades mellan ungefär 800-1225 kallas för runsvenska. Det mesta utav den kunskap vi har om det runsvenska språket kommer just från runor. Bland annat har det hittats inskriptioner utav namn som Ingvar, Karl och Sigrid, namn som fortfarande finns kvar i det svenska språket. [4]

Efter den runsvenska tiden kom det latinska alfabetet att bli en del av språket och i och med det har vi en större kännedom om hur språket såg ut efter 1225.[5] Det är som jag nämnde tidigare svårt att säga exakt hur gammalt vårt språk är men vi vet att det har sitt ursprung i det nordiska samlingsspråket. Mer om hur vårt språk har utvecklats kommer Stéphanie skriva i sitt inlägg längre fram.

Efter helgen kommer jag lägga upp den examinationsuppgift som hör till svenska språkets ursprung.

Trevlig helg!

/Sandra

---

[1] Andersson, Lars-Gunnar, språktypologi och språksläktskap, Liber: Stockholm,2001, s. 69-70.

[2] Bergman Gösta, Kortfattad svenska språkhistoria, Bokförlaget Prisma: Stockholm, 1984, s.11.

[3] Bergman, 1984, s.11-12.

[4] Bergman, 1984, s. 26-27.

[5] Bergman, 1984, s. 30.

Filmklipp

Här kommer två filmklipp som ni ska titta på inför nästa lektion.

Släktskap mellan språk/Värsta språket
Språkförändringar/Värsta språket

Språkhjälpmedel

Här kommer några bra länkar som ni kan använda er av!

Svenska akademiens ordbok
Svenska akademiens ordlista
NE.se
Svenska dialekter
Nordsnakk
Språkradio
Språkrådet
Kort svensk språkhistoria